Nymodigheter & Annan Kuriosa

Jag gör ett nytt försök (tredje gången gillt!). Jag har försökt skriva flera olika texter till bloggen, om helt olika saker, men så kommer jag av mig. Min fokus ligger på noll, så nu kör jag bara. Ni får ursäkta allt förekommande slarv och halvdana förklaringar.
Låt oss börja med att jag uppgraderat mig till en sådan där häftig androidtelefon (insert förklaring om tekniskt efterblivenhet), så det första jag spanade in av all mängd appar och skit som jag inte har en aning om varför jag skulle behöva, var serieförlagens appar. DC, Marvel och Dark Horse.
I sammanband med att ”The New DC 52” marknadsfördes och släpptes i September 2011 så började DC släppa alla sina titlar digitalt samtidigt som de senaste numrena når den fysiska butiken. Marvel hakade på idéen och ska ha detta fullt utvecklat till Mars i år. Alltså, så har jag de senaste veckorna legat och läst väldigt många av de gratis titlar som finns tillgängliga, på min mobil. DC’s app fungerar bäst och har störst utbud, ingen som helst besvikelse för min del (men jag hade ju i princip inga förväntningar, se insert tekniskt efterblivenhet)! Marvel fungerar också alldeles utmärkt, men utbudet finns inte riktigt där ännu, men det är ju som sagt på väg! Dark Horse (nu föreställer ni er hur jag smackar ogillande med tungan och skakar besviket på huvudet), ack ack, Dark Horse är inte ens i närheten av de två föregående, dock så står det tydligt när man laddar ner appen att de vet om det, att deras app bara är en slags beta-version och lite ”rough around the edges”. Jag har använt den sparsamt, som i: läst 1½ sida av Hellboy och sedan gett upp… Men jag uppmuntrar alla som är uppdaterade med spexiga telefoner att spana in DC’s och Marvels appar! Och om man är snål (”ekonomisk”), vilket jag är, så finns det riktigt schyssta serier att läsa gratis (t.ex. Batman Black and White).

Jag började det här året med att ligga sjuk och läsa Top 10 av Alan Moore, vilket känns som en rätt schysst ribba att lägga för resten av året. De som känner mig vet att jag inte är speciellt förtjust i Watchmen, vilket jag har fått en hel del skit för, surprise! Detta betyder dock inte (vilket vissa inte verkar förstå) att jag inte gillar Alan Moore… Det är ju Alan Moore ändå?! Jag tycker bara inte att Watchmen är hans bästa serie och att den är något överskattad, det är allt!
I alla fall, för att vara lite kortfattad och trist; Top 10 är som en version av Watchmen i framtiden - det är cyberpunk och råare, men de grundläggande likheterna kvarstår: En o-övervinnerlig blå snubbe och ett gäng superhjältar som jobbar för rättvisa, men vissa är av något tvivelaktig moral. Jag älskar det, mycket roligare läsning än Watchmen!
Jag har även hunnit tagit mig igenom det mesta med American Vampire (följ länken för en fet promo-video), som vann Eisner Awards 2011 för bästa nya serie, och det är sannerligen en riktigt fängslande serie! Skriven av Scott Snyder (och vissa tidigare delar även skrivet av Stephen King) och illustrerad av Rafael Albuquerque. Illustrationerna påminner lite om Gabriel Rodriguez, fast med en mycket råare och mer oslipad känsla. Albuquerque använder sig av akvarell (eller är det en sorts flytande tusch?) på ett sätt som fick mig att flera gånger haja till när jag läste American Vampire och den misslyckade, kedjerökande konstnären inom mig kurrade gott.
Jag avslutar inlägget med den officiella trailern till The Dark Knight Rises, som tycks ha blivit 2012's mest hypade film, tillsammans med två stycken parodier på trailern. Som alla nu borde veta, så är Banes talförmåga ett väldigt hett ämne, och bl.a. Conan har gjort parodi på detta. Jag vet inte vad jag tycker ännu, och kommer nog inte bestämma mig heller förrens jag väl får se filmen... Oh well, cheerio lads!


Ps. Just det ja, Vertigo ska släppa en serie på vår svenska export "The Girl with the Dragon Tattoo" av Stieg Larsson, och eftersom det är en del av Sveriges kultur att bli lite mallig så fort vårt land nämns i någon amerikansk media så tycker jag att vi alla sträcker lite på ryggen nu. Fint.

Kära Tomten,

Det här blir ett jätteblandat inlägg, för jag har ingenting riktigt att skriva om, men ändå så mycket att berätta! För det första, ni har (förhoppningsvis) säkert märkt att det har tillkommit ett nytt gäng på GeeksUnify som bidrar med poddar åt oss! Jag fick ett mail för några veckor sedan som gjorde mig jätteglad, där Geeks for Freaks frågade om vi var sugna på något sorts samarbete, och efter att ha lyssnat igenom andra avsnittet om bl.a. Warren Ellis så kändes det alldeles självklart! Förutom allt det uppenbara och härliga nörderiet så blev jag ypperligt förtjust över de värmländska dialekterna! Det finns inget som är så gemytligt som värmlänningar! Jag är visserligen lite partisk eftersom jag är uppvuxen i närheten av Värmland, och numera bosatt i Karlskoga (som egentligen inte riktigt är en värmländsk stad, men ändå). I alla fall, Geeks for Freaks är ett varmt välkommet inslag här på sidan!

Över till något helt annat; Snart vankas det julafton, och idag har jag pulsat mig igenom snö och halka för att införskaffat mig en flaska starkvinsglögg och gjort en alldeles egen pepparkaksdeg! För att sätta pricken över i:et på det hela så tänker jag gå igenom en kort önskelista av saker som tilltalar mitt nördsinne.
1. Clive Barker Omnibus. Vår älskade splatterpunk-mästare har fått ännu mer av sin litteratur omgjord till seriealbum! Tecknare är Gabriel Rodriguez som har illustrerat Joe Hills (Stephen Kings son) Locke & Key-serie och Gabriel Hernandez Walta, som är ett relativt nytt namn inom serievärlden, men är på uppgång. Han har tidigare jobbat för bl.a. Marvel och nu IDW Publishing.
2. Hellblazer prenumeration. Ja, den finns ju att prenumerera på i Sverige? Varför gör jag inte det? Det är ju bara löjligt.
3. Harry Potter Limited Edition box (1-7b). Jag har inte köpt en enda film sedan filmerna började släppas, i väntan på den här dagen; dagen då jag skulle kunna spendera en större summa på en special-DVD-box med ALLA filmerna och förhoppningsvis lite obskyrt extra-material. Porr.
4. Alan Moore’s Neonomicon. Ett hardcover-album med H.P. Lovecraft-referenser; Moores samlade verk från 2010, m.m. Ritualmord och konspirationsteorier, och vem fan är jag att tacka nej till det?!
5. Wet Moon. Jag har inte läst, jag vill läsa och jag älskar den redan! Småtjocka gothbrudar i en låtsas-stad med tillhörande träsk, gömt någonstans i Amerikas södra stater… Igenkänningsfaktorn är enorm! Åtminstone för en brud som är uppvuxen i Bergslagens skogar, lyssnar på country och lutar mer åt det morbida hållet än något annat…

Nu är jag dock rätt säker på att det här är inget jag kommer få i julklapp (men jag hoppas ändå), och kommer säkert själv få spendera min mini-inkomst 2012 på det. Min kära mor har/vill inte riktigt greppa min litteraturperversion (gäller även musik och film) och uppmuntrar mig alltid till att köpa kläder, stekpannor och rejäla skor istället. Det är inte för att hon tycker att jag borde vara mer feminin eller vill passa in mig i en könsroll (om vi nu ska ta den diskussionen), utan det är snarare en inställning till att försöka mildra mina nörd-tendenser och ge mig andra intressen, och sådana föräldrar tror jag säkert att de flesta nördar har.
Det är min nästa nostalgi-tripp i mitt ”tyck synd om mig”-träsk som jag diskuterade i mitt förra inlägg; både jag och min syster är serie-nördar. Jag läste jänkarserier i fantasy-stil och/eller om semi-antihjältar, min syster gömde sig under tusentals manga-pockets (fast nu läser hon mest gammal Marvel/DC; Squirrel Girl, Misty Knight och Wonder Woman) och vår lilla mamma tjatade och vred sig av oro, varför ville hennes flickor inte köpa smink och kläder? Hon höll in vår månadspeng för att hon visste att vi bara skulle spendera det hela på DVD:er och böcker, och frågade oss ofta varför vi inte var som ”andra flickor”. Gud så miserabelt det låter, men numera uppskattar hon vårt kulturslukande, det var hon tvungen till när jag och min syster började vinna varje gång vi spelade frågespel. Underskatta aldrig vetskapen som kommer med seriealbum.

Jag tänker avsluta här, för inlägget blev mycket längre än jag trodde, och jag skulle ändå kunna skriva mer... Om den tecknade Napoleon Dynamite-serien, min fangirl-crush på Kat Dennings och varför My Little Pony skrämmer mig.

En väldigt God Jul, kära läsare, från oss alla till er alla!

Ps. Under tiden jag skrev detta svepte jag två folköl, om det förklarar/ursäktar mig något. Jag känner mig så professionell... Ds.

You an' Me, Lord

För att vara ärlig så har jag gått ner mig i något slags ”tyck synd om mig själv”-träsk nu, vilket har resulterat i någon form av nostalgi. Jag minns saker, jag värderar känslorna över det jag minns, för att sedan romantisera allting! Som när jag var jättesjuk i influensa och fick min far att köra mig ner till byns enda bokhandel (som även var byns bibliotek), för att köa till nya Harry Potter-boken (vilken det faktiskt var minns jag inte, men anta någon gång mellan 2000-2001). Det var en vardag klockan 09.45 och alla andra barn var i skolan, och där stod jag med mörka ringar under ögonen och droppande näsan, kraxande som en kråka till min far om hur FANTASTISKT det var! Jag tog den översta boken ur den lilla högen, staplade fram till kassan och åkte hem i världens mest lyckliga feberrus (bokstavligen). Så, med det vill jag presentera min relativt nya knogtatuering: dödsrelikerna. Jag har alltså gått ner mig i träsket så pass mycket att jag tatuerat en Harry Potter-symbol på knogen. När jag var full och glad och satt i ett kök hemma hos en väns mamma (den ser alltså ut lite därefter, men jag tycker det är ganska charmigt).
Men annars då, när jag inte romantiserar mina Harry Potter-drömmar eller läser om Narnia-böcker och avger omedvetna pip av lycka? Då har jag läst Garth Ennis ”Just A Pilgrim”, som kan få representera det mer misärabla i mitt ”tyck synd om mig själv”-träsk. När jag mest känner mig jävligt stagnerad och trött på all jävla skit, att vara vuxen och byråkratisk med hundra-miljoner viktiga papper – Då plockar jag fram ”Just a Pilgrim” och ”Just a Pilgrim: Garden of Eden” och ligger och småler till den post-apokalyptiska värld som vår hårdhudade protagonist Pilgrimen lever och färdas i. Han muttrar religiösa budskap, skjuter allt som inte är med honom och definitivt allt som är emot honom. Serien är som vanligt när det gäller Ennis, sjukt deffad med one liners och svår svart humor. Den innehåller kannibalism, religiös fanatism, steampunk pirater, zombies och mer western än Preacher någonsin hade. Att tidningen sedan är späckad med kända namn från serievärlden såsom Carlos Ezquerra (Judge Dredd) som har illustrerat, Jimmy Palmiotti (Jonah Hex) som redaktör, förord av Mark Waid

(The Flash, Captain America) och massor av cover-omslag inne i boken av massa olika illustratörer OSVOSVOSV!!! borde övertyga de väldigt få som fortfarande tvekar till de här albumen. Vilket måste vara sjukt konstiga människor.
Nu tänker jag plocka upp Ghost World och dyka djupare in i träsket; för är det en kultförklarad seriebok som verkligen tilltalar den halvmorbida, lite udda ungdomen med sin svarta humor och intelligenta dialog så är det väl Daniel Clowes mästerverk. Precis vad jag behöver. Nu ska jag gå och sätta mig i ett hörn, säga sarkastiska saker till min uppstoppade papegoja och dricka svart kaffe med solglasögon inomhus.

Upphetsad!

Och nästa nörd trillar in! Morgan heter jag och jag vet inte om just "nörd" är rätt ord för att beskriva mig egentligen; "upphetsad" skulle nog stämma bättre. Jag blir upphetsad för jämnan! Upphetsad av nya fräcka sci-fi/fantasy-trailers, dansande Stormtroopers, att lukta på nya grafiska noveller, sitta med X box 360- kontrollen i näven och lira skiten ur ett nytt häftigt spel, men framförallt blir jag upphetsad av superhjältar.

Vad är det som är så upphetsande med superhjältar då?

För mig är superhjältar en symbol för någonting som vi alla bär inom oss - en inre styrka som kan manifestera sig genom mer ytliga attribut. Jag tror att många konstnärer och kreativa människor har känt "kraften" i självaste skapelseprocessen eller när man överlag känner att man överväldigas av någonting inom sig; instängt bakom lager av kött och ben, som vill ut.

Om man skulle förklara känslan med en bild, vilken bild skulle då göra sig mest förstådd? Varför inte en bild av Hulken - ett stort grönt monster som yttrar sig vid ilska, eller kanske Spindelmannen, som för mig är en direkt manifestation av sexuell frustration (han sprutar från handlederna, klättrar på väggarna, överkänslig etc)? Bara själva grejen med att på något vis kunna förverkliga känslan av att sväva över marken, skjuta laser från ögonen, bryta itu berg med sina bara händer! Allt det där tillfredställs när jag flyr in i denna fantasins värld. Det är en upphetsning som jag tillåter mig själv att ha.

Så vad gör jag när jag råkar se en ny trailer för nästa Batman- film, när någon dyker upp på en maskerad rustad med en hemmabyggd Iron Man-dräkt, eller när någon ger mig ett lösnummer av Spindelmannen i födelsedagspresent? Jo, hela min existens ersätts av ett enormt mentalt stånd och ett dreglande leende!

Just for you, here's a Love Song

Jag känner mig lite sentimental och kärleksfull så här på lördag förmiddag och vill bara tillägna ett litet inlägg till ER! Ni fantastiska läsare, som skickar så fina meddelanden och tipsar och uppmuntrar, ni är guld värda. Även om nästan ingen kommenterar just här på sidan (hint) så ramlar det gång på gång in små meddelanden i min inbox på facebook och andra communitys... Jag och Tobias sitter och gottar oss i era fina ord så att vi ibland nästan kan bli lite malliga. "Fantastisk", "Grym", "Älskar", "Glatt överraskad" osv. Underbara människor! Så jag tänkte slänga ut lite av de tips som ramlat in hos oss, så att alla delar med sig till alla (herregud, jag känner mig som en dagisfröken som har fruktstund).

- Sugarshock av Joss Whedon

- Mnemovore av Ray Fawkes och Hans Rodionoff

- Longshot (antar Ann Nocenti's första sex nummer)
- Forming av Jesse Moynihan

- No Time for Heroes/Inga hjältar här av Sam Lundwall (bok)

Och ännu fler, massa fler! Men jag måste nog stå och skämmas lite, för jag minns inte allt. Det är svårt att hålla reda på alla meddelanden och kommentarer. Det vore enklare om ni kunde lämna era tips i kommentarsfältet här eller till vår mail (hint hint), fast vi uppskattar såklart allt vi får hur vi än får det! Jätteglad för alla tips som kan ni kan tänkas ha! Dela gärna med er av sidan till alla nördar ni känner också, stora som små.
Till sist vill jag bara säga att hur underbara och fina ni än är, så är jag lite besviken... för alla meddelanden jag får är från killar! Ni är bra, sluta absolut inte att skicka meddelanden, men JAG VET JUUU att jag inte är den enda tjejen som nördar serier! Snälla brudar, skicka era tips och hälsningar också! Fega inte!

Puss och kram, live long and prosper osv.

Western Romance never Dies!

Jag for hem till magiska Bergslagen i helgen där det vankades marknad, och när det vankas marknad i en liten landsbygd mitt ute i skogen så blir det fest! Jag är dock alldeles för lillgammal för att vilja delta i supandet och åka karuseller tills man spyr bakom en pizzeria, så jag plockade svamp och drack kaffe... Och läste Jonah Hex: Six Gun War, som jag hade hittat för en hundring i ett serie-stånd utan några besökare, förutom några små dagisbarn som sprang fram och kladdade på de färgglada omslagen till min förskräckelse...
Jonah Hex är den mest bittra och cyniska anti-hjälten jag vet. Han är inte den mest brutala, mest catchphrase:iga eller mest biffade anti-hjälten, men han får din bortglömda gammelmorfar på ålderdomshemmet att blekna jämförelsevis med sitt förakt. Detta gör honom visserligen jättehäftig!
Det närmaste i anti-hjälte-väg jag kan komma att jämföra Hex med är John Constantine, men Constantine är melankoliskt bitter med sina helvetesdemoner och kopiösa mängder cigaretter, medans Hex är arg. Han hatar allt.
Jonah Hex blir lurad och levande begravd av Quentin Turnbull, som bestämt tror att Hex har mördat hans son. Till sin hjälp har Turnbull bandidos-ledaren El Papayago och hans gäng och andra inhyrda lönnmördare. Hex blir uppgrävd av några gravplundrare och får allt eftersom med sig både ökenanden av hämnd; El Diablo/Lazarus Lane, Tallulah Black, Bat Lash och ett gäng indianer på sin hämndexpedition. Det är en klassisk western med en ganska lågmäld dialog och principfast hjältekaraktär – de oskyldiga ska skyddas, de skyldiga ska dömas!
Jag är väldigt glad att jag hittade ett helt album med Jonah Hex, då det är en serie som tydligen mest ges ut i korta stories i lösnummer. Jag vill absolut vill läsa mer, speciellt om Tallulah Black. Det finns för få kvinnor som henne i serievärlden. She put the bad in badass!
Albumet är skrivet av Justin Gray och Jimmy Palmiotti och ritat av Cristiano Cucina. Det var inget fel på illustrationerna; det är kantigt och lite grötigt, och det passar serien perfekt, men ibland blev skillnaden mellan Bat Lash (som är känd för sitt fördelaktiga yttre) och Jonah Hex (som är känd för sitt avskräckande yttre) ytterst hårfin...

En annan serie jag vill uppmärksamma är en ”ny” klassiker som jag tycker glöms bort emellanåt. Här i Sverige har den publicerats i Agent X9 och den har vunnit både Eisner och Harvey Awards ett flertal gånger... Jag menar såklart 100 Bullets av Brian Azzarello och Eduardo Risso! Risso tecknar lite i stil med Mike Mignola; starka kontur-skuggningar och sparsamt med färg. En stil som går rakt in i mitt hjärta! Handlingen går ut på vad som skulle hända om en människa får chansen att komma undan med hämnd. Agent Graves ger människor, som blivit offer på ett eller annat sätt, en handrevolver med o-spårbara kulor. Vad de gör med denna är upp till de själva. Det är en så himla smart serie, men den verkar inte riktigt ha tagit oss svenska läsare med storm... vilket är lite synd. Kolla gärna upp den!

Sedan vill jag avsluta med att nu i veckan firade Star Trek 45 år, och Comic Book Resources gjorde en lite rolig lista som är värd att läsa HÄR!

Help me to help you!

Jag klickade hem två serier på Tradera igår, Generation Hope #10 och Punisher #2. Låt mig börja med att säga att lösnumren på Tradera går under tian, budgivningen existerar i princip inte, så jag tänker uppmuntra alla som läser här att börja kolla in det lite emellanåt, även om det minskar mina chanser till att få löjligt billiga blaskor! Visserligen tror jag inte att just den lilla grupp som läser den här bloggen får Tradera/Serier USA's budgivning att gå genom taket heller...
X-Men var min tidiga ungdoms största kärlek. Den förpubertala tonårsdrömmen; att få vakna upp en morgon som en mutant och bli hämtad av Wolverine nästa dag, sitta bakom honom på hans feta motorcykel och åka mot solnedgången och för att sedan få slåss mot mutant-fascister (se New X-Men #137). Ni vet, varje normal 12årig tjejs största dröm! Hur som helst så har jag knappt rört en enda X-men-tidning/album eller Wolverine-album sedan dessa unga dagar, förrens nu. Generation Hope ska få äran att avgöra om jag kommer börja läsa lite igen eller inte. Om man läser denna artikel från USA Today så tycker åtminstone jag att det låter tillräckligt kryptiskt för att verka lovande!

Jag köpte även Punisher #2, av två anledningar. Först och främst för att jag faktiskt aldrig riktigt har läst något med Punisher. Det är en serie som jag vet att jag borde gilla och borde läsa, precis som Judge Dredd, men aldrig har kommit mig för, av någon anledning! För det andra, så har jag börjat känna mig som en gammal illaluktande jazzgubbe på så sätt att jag nästan bara verkar läsa gamla 60/70/80tals serier och redan kultförklarade grim dark-serier. Jag har inte ens försökt ge nyare serier en chans, men nu ska detta ändras! Något lösnummer då och då kan väl aldrig skada? Har ni några tips på nyare serier som ni tycker att jag borde kolla in? Finns det några amerikanska serier som ges ut i schyssta svenska versioner? Vore det inte fint att kunna köpa ett schysst lösnummer med lite blandade serier med sin godispåse på lördagar, så som man gjorde när man var liten? Det skulle jag uppskatta!
Och till sist så vill jag bara ändra min tidigare reaktion om den nya afro/latino-amerikanska Spider-Man till BU! Jag har nämligen läst att Marvel tydligen överväger att göra honom homosexuell också. Missuppfatta mig rätt, ge oss mer minoritetshjältar, woho, bra, men stoppa för fan inte in alla minoriteter ni kan komma på i en enda liten stackare! Captain Rainbow to the fucking rescue...

(PS. Notera den nya funktionen ”Reaktioner” strax nedanför, där ni helt anonymt kan klicka i vad ni tyckte om inlägget. Jag inbillar mig att det kan hjälpa oss att lista ut vad ni egentligen vill läsa om och inte läsa om.)

Super Putin Says Sorry to No-One!

Det har gått alldeles för lång tid för att du skulle kunna förlåta mig direkt, och varför har jag inte bara ringt (skrivit) och sagt att jag har varit upptagen? Du har suttit uppe och väntat på mitt samtal, väntat och blivit mer och mer besviken för varje tyst minut. Förlåt. Det var inte för att jag slutade tycka om dig, för det gör jag, jag tycker så mycket om dig, kära bloggen, men jag har ett liv utanför internet som ibland kräver att cyberliv ställs åt sidan, men nu är jag här! Förlåt mig! Fast jag vet inte hur ofta jag kommer kunna uppdatera i den närliggande framtiden heller, du (bloggen) och ni (läsare) får nog acceptera att detta är en låg aktivitetsperiod...

Jag har inte hunnit läsa klart Batman: Year One, se igenom alla avsnitt av Teenage Mutant Ninja Turtles (den första animerade serien), börja läsa Junji Ito's Uzumaki eller haft en Avengers-filmhelg och sett Iron Man 1&2, The Incredible Hulk (möjligtvis även Hulk från 2003, och ja, visste ni att Mark Ruffalo som ska spela Hulk i Avengers-filmen eventuellt har gått med på att göra en uppföljare på The Incredible Hulk om The Avengers-filmen går bra?) och Thor för att sedan gå och se Captain America på bio. INGET! Inget har hunnits med! Jag hinner knappt bläddra igenom lite geek-nyheter för mig själv! Så tro inte att det är bara ni som straffas! Min egna geeking har fått offrats för studier, praktik och andra viktiga i-riktiga-livet-saker. Håll dock till godo, kära kamrater, ty jag har inte kommit helt oförberedd! Här är mina ack så små, men ödmjuka fredsgåvor till er:

1. Adventure Time kommer ut på DVD! Tolv stycken, elva minuter långa avsnitt, släpps den 27 September. "My Two Favorite People". Det som är väldigt konstigt är att det inte är en hel säsong och avsnitten på DVD:n består av en blandning mellan första och andra säsongen... men "ok".

2. FanExpo Canada avrundades nu i dagarna och Baltimore Comic-Con strax innan det, om ni har tid/lust så kolla in deras hemsidor och sök runt lite och läs om alla priser som delats ut och händelser som ägt rum. Det borde sysselsätta er ett tag (hade jag haft tid hade jag gjort det åt er och kommenterat de största grejerna, men nu får ni faktiskt ta er i kragen och göra det själva).
3. Alien Loves Predator är en webcomic som enligt uppgifter ska uppdateras någon gång i veckan (lite som den här bloggen), fast det gör den inte. Det gör dock det inte mindre roligt! Läs den! Jag har nog bläddrat igenom hela serien vid sömnlösa nätter. Alldeles utmärkt sällskap.
4. Till sist, denna video. Se den. Ingen kommentar jag ger är rättvis nog:

Ps. Titelreferens - Vladimir Putin, Rysslands premiärminister, är tydligen så testosteronfylld att han måste göras till superhjälte. Om ni missat det. Finns att läsa HÄR.

How about that "Green Arrow"

När det kommer till serier så har jag alltid varit väldigt dålig på att läsa DC-serier när det gäller superhjältar. Jag tror att min erfarenhet inte sträcker sig längre än till några slumpmässiga Superman och Batman-serier som jag har råkat komma åt, förutom det har jag kollat på Justice League och Justice League Unlimited (vilket jag rekommenderar alla fans att göra!). Så för att ändra på detta har jag börjat jobba på en lista med serier från varje hjälte som man borde ha läst.

Första serien jag satte mig med blev Green Arrow: Year One. Kortfattat så handlar serien om miljonären Oliver Queen, som lever ett mycket tomt liv. Han spenderar sina dagar med att dricka alkohol och ligga med kvinnor. För att känna sig levande så drar han ut på farliga äventyr med sin medhjälpare Hackett, men en dag till sjöss så blir Oliver förrådd av Hackett och blir kastad överbord. Oliver vaknar senare upp på en ö och överlever endast genom att göra det han är bäst på - skjuta pilbåge. Efter ett tag på ön så märker han att saker inte riktigt står rätt till och han känner att det är hans skyldighet att ta reda på vad det är.

När jag satte igång att läsa så hade jag verkligen ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Det som intresserade mig mest med Green Arrow är att han, precis som Batman, inte har några superkrafter! Till min erfarenhet så borde Green Arrow vara en lite "gladare" version av Batman, vilket jag tyckte lät hur kul som helst, och förutom att Oliver Queen inte är lika intelligent som Bruce Wayne så slog jag nog huvudet på spiken. Det enda problemet jag hade när jag läste serien är att det kändes som om hans anledning att vara hjälte var ganska.. vag, jämfört med andra hjältar där ute. Jag vet inte om det var något i serien som totalt flög över huvudet på mig, men det kändes som om han valde att vara Green Arrow bara för att han kan. Trots det så tyckte jag att Year One var en fruktansvärt underhållande serie. Green Arrow har en skön attityd, smart personlighet och han är rolig att se på. Jag kommer onekligen söka upp mer grejer med honom att läsa!

"And he damned himself"

I fredags fick jag mitt paket med seriealbum jag hade beställt från amazon. Jag kastade mig på cykeln i spöregnet och cyklade så fort jag bara kunde för att hämta ut det! Så det är vad jag har gjort i helgen; legat på soffan alternativt sängen och läst. Mitt sociala liv blev dock inte så hårt straffat som man kunde tro, då ingen egentligen hade lust att göra något i det vädret... Hur som helst!
Jag kastade mig först och främst över Preacher Book Three Hardcover Deluxe. Jag har väntat på den hur länge som helst, trots att den släpptes redan i december... men min ekonomi har inte riktigt räckt till. Book Four släpptes nu i juni och Book Five släpps i november.
Jesse Custer välkomnade mig med en varm famn, då hela boken börjar med en introduktion av Saint of Killers som får helvetet att frysa till is. Det hela kändes lagom makabert och testosteron-fyllt, med X antal mord och catchphrases. Det är resten av boken som gjorde mig besviken, den delen som faktiskt handlar om Jesse Custer, Tulip och Cass. Ett tråkigt kärlekstriangeldrama och väldigt lite action förutom ett gäng fangbangers, och åh, vad jag är trött på just det. All den här vampyrhypen som pågår har gett mig en tröttsam eftersmak i munnen och inte ett enda incestiöst kräk yttrade sig! Arseface räddade dock det hela ganska väl, och fick mig att gång på gång att fnissa! Hans karaktär växer för varje gång han dyker upp i serien, och jag hoppas att han kommer synas till fler gånger i framtiden... Jag har dock intalat mig själv att detta bara är lugnet inför stormen som komma skall med Book Four. Ge mig lite riktig ondska!

Senare började jag läsa Locke & Key, serien jag tidigare nämnde lite snabbt i mitt inlägg om Eisner Awards. Jag klickade hem första volymen, ”Welcome to Lovecraft”, som visade sig vara en hardcover till min stora förtjusning! Och bättre blev det... Joe Hill är en fantastisk berättare, men vad mer kan man förvänta sig av Stephen Kings son?! Serien handlar om familjen Locke som möter en enorm tragedi och flyttar till en stad vid namn Lovecraft, och en stor herrgård vid namn Keyhouse. Familjens minsta, Bode, upptäcker att dörrarna i herrgården inte alltid leder dit man tror...
Historien är väldigt mörk och obehaglig, du kommer garanterat ligga fastnaglad med serien och inte vilja sluta läsa. Samtidigt som det finns en hel del våld i den här serien så tror jag att det är en sådan serie som kan få fler tjejer att läsa mer, precis som Neil Gaiman's Sandman. Den spelar på psykologiska rädslor, fast utan att bli töntig.
Gabriel Rodriguez som gjort artworken matchar upp Joe Hills fantastiska berättarförmåga med fantastiska illustrationer! När jag låg och läste Locke & Key blev jag faktiskt att tänka på en av de allra första serier jag läste som liten; Mystic från Crossgen Comics. Illustrationerna påminde mig starkt om de Brandon Peterson gjorde för Mystic, och jag var tvungen att ta fram mina gamla lösnummer och jämföra. Det var inte så likt som jag inbillade mig, men visst fanns det ändå likheter, och framför allt, det var minst lika välgjort! Så vill ni börja läsa en ny serie och inte vet vad ni ska välja så rekommenderar jag Locke & Key starkt.
Fem småfeta zombies av fem!

The Amazing & The Dark!

Jag har något fantastiskt att förtälja! Och även spoiler alert, så sluta läsa här om du inte vill veta vad som händer i Ultimate Spider-Man Nr. 160... Så, nu antar jag att ni fanatiska Spidey-fans har slutat läsa. Efter att Peter Parker dör i tidigare nämnda serietidning (se inlägget nedanför), så kommer en ny Spider-Man att utnämnas, i Ultimate Fallout Nr. 4, fast han kommer inte ersätta Peter Parker, bara ta över manteln i ett parallellt universum. Detta kanske är lite svårt att smälta, och varför i allsin dar tycker jag att det är fantastiskt?

- Nya Spidey är en liten afroamerikansk/latinoamerikansk tonårskille vid namn Miles Morales! Jag tycker detta är en sannerligen intressant utveckling i alla fall! Ni kan läsa hela artikeln HÄR! Jag vet dock att Tobias tyckte att det var lite over the top att de gjorde honom BÅDE halvafro och halvlatino. Kanske det, men allt i serier är ju lite over the top, och kan det verkligen bli så mycket värre än vad det redan är i Ultimate?

Nu över till något som åtminstone jag har sett framemot väldigt mycket; nya Batman-filmen, som kommer upp på bioduken den 20 Juli 2012. Senaste veckan har jag ramlat över otaliga uppdateringar och nyheter om just The Dark Knight Rises, den sista filmen i Dark Knight-triologin. Filmen ska tydligen vara väldigt post-apokalyptisk och mörk, Batman kommer att bli handlingsförlamad av sin ärkefiende Bane, som gjort upp en plan i fängelset för att tillintetgöra Batman. Inget jättespeciellt alltså (för att vara Batman d.v.s), men jag litar på att Christopher Nolan gör det maffigt och brutalt!
Filmen kommer inte vara filmad för 3D, vilket både har för och nackdelar, men jag tycker det är lite synd, då det troligtvis kommer läggas på halvtaskiga 3D-effekter efteråt för att låta den kunna gå upp i biosalonger för 20 spänn extra. Dock så känns det ganska naturligt att avsluta triologin så som man har börjat den - i good ol' fashioned 2D!
Anne Hathaway ska spela Catwoman (jag funderar lite på hur de kan ha tänkt här), och Tom Hardy ska spela Bane, som är den enda som syns i teaser-trailer här nedanför från den nya filmen, allt annat är i princip från de två tidigare filmerna.
När det väl är dags så kommer jag gå och se den här filmen minst två gånger på bio och sedan sitta hemma och titta igenom X antal gånger till! Woho!

Marvel: Season One Line-Up!

I ett försök att få nya läsare så startar Marvel ett projekt de kallar "Season One". Detta består av något så simpelt som att de börjar några serier ifrån början vid sidan om så att man kan läsa om sina favoriterhjälter ifrån dag 1 utan att behöva backa tillbaka till serien som släpptes för 70 år sedan! Så om ni har någon kompis som inte är helt såld på att börja läsa serier än så är detta ett utmärkt tillfälle för det.

Första serierna som får Season One är:

• Fantastic Four [tecknad/skriven av Roberto Aquirre-Sacasa och David Marquez] Släpps Februari 2012
• X-Men [tecknad/skriven av Dennis Hopeless och Jamie McKelvie] Släpps Mars 2012
• Daredevil [tecknad/skriven av Antony Johnston och Wellinton Alves] Släpps April 2012
• Spider-Man [tecknad/skriven av Cullen Bunn och Neil Edwards] Släpps Maj 2012

Än så länge ser jag detta som ett försök att skapa ett nytt universum eftersom det är ganska välkänt att det inte gick så bra för Ultimate-universumet (Den enda gången skämtspoilern "alla dör" faktiskt stämmer). Detta gör mig ganska lycklig då jag har känt länge att jag ville ha något nytt igen som inte har något med Ultimate att göra.

Lämna gärna kommentarer om vilka serier ni skulle vilja se ifrån början!

Get your freak on, Nurse!

Idag har jag tre saker jag vill berätta om i mitt inlägg. Det första är en film. Skräckfilm. I 3D. "Och", tänker ni säkert. Såvitt jag vet har den ingen slags serieanknytning alls heller. Varför skulle detta då intressera er? Paz De La Huerta. Kvinnan som syntes mest naken i TVserien Boardwalk Empire, och är i princip naken genom alla scener hon är med i, i filmen The Limits of Control (jag säger i princip, för i en scen har hon ju på sig en regnrock... som är genomskinlig). Nurse 3D heter filmen i alla fall, och Paz De La Huerta spelar en sjuksköterska med en hemlig sida - hon mördar "ohederliga" män. De börjar spela in filmen nu i September, och räknar med att släppa den någon gång 2012, vad jag har förstått det som. Väldigt blodiga scener utlovas. Är ni fortfarande tveksamma? Kolla in filmens concept art HÄR. Dexter möter Betty Boop som sjuksköterska.

Den andra saken jag vill tipsa om är FreakAngels, en gratis webcomic som uppdateras en gång i veckan. Den har hållt på sedan 2008, och är skriven av Warren Ellis och tecknad av Paul Duffield. Warren Ellis har vunnit ett flertal Eagle Awards, och år 2010 blev just FreakAngels också nominerad. Han vet inte själv vad serien går ut på, men den är skriven i bästa steampunk-anda, och precis som Ellis tidigare verk; samhällskritisk och jävligt cool. Transmetropolitan någon?

Warren Ellis har även varit med och skrivit en del Hellblazer och Iron Man: Extremis.

Nu till det tredje och sista, men absolut inte minsta! Min käre vän Tobias kommer att börja skriva på GeeksUnify, från och med när som helst! Jag frågade honom för att han täcker i princip alla andra områden inom serievärlden som jag inte har speciellt bra koll på; han läser mycket Marvel och DC, har koll på tecknade serier och häftig manga och så vidare. Utöver detta så skriver han även väldigt bra, och jag har ofta tjatat på honom att uppdatera sin blogg. Vi har ibland diskutera lite löst att hitta på något tillsammans, men det har aldrig blivit av... men nu tar vi tummen ur röven och ska göra vårt bästa för att ge er en så bra serie-blogg som möjligt!

Zombie: To be or not to be?

Frank Darabont hoppar av Walking Dead! Han är skaparen, executive director och regissör. Han har även varit med och skrivit en hel del avsnitt. Du kan läsa mer om det HÄR.

Nu till något helt annat, lite tease:

Evolution becomes Revolution

Rise of the Planet of the Apes har biopremiär i USA 5 Augusti (17 Augusti i Sverige). Jag har inte bestämt mig om jag ska omfamna denna reboot på en gammal favorit-kultfilm, eller sitta och vara bitter med mottot att "det var bättre förr".
Fördelar: James Franco, Tom Felton (Malfoy i en värld med apor! Woho!) och Andy Serkis (Mannen med en fantastisk egenskap att kunna spela djuriska människor/mänskliga djur).

Peppar ni Rise of the Planet of the Apes? Varför/Varför inte?

OCH, till det ni suttit och väntat på! Trailer på THE AVENGERS som kommer på bio den 4 Maj 2012! Kolla innan den försvinner!

Jag älskar att hata hemska filmatiseringar av (ofta) redan överskattade serier, och ibland så hatar jag bara, men jag ser (oftast) varenda en. Om det är för att få utlopp för min besserwisseriga-aggressivitet eller någon slags masochistisk smörjelse eller helt enkelt att min kärlek till serievärlden är så stor att jag måste åtminstone försöka att uppmuntra alla de medier serier kan finnas i... Jag vet inte.

Jag har inte sett Thor än, kanske tvingar jag igenom mig den till helgen, kanske jag undviker den helt, men jag tänker se Captain America: The First Avenger som börjar visas på bio den 12 Augusti. Jag har rentav förhoppningar på den filmen! Och är Captain America något att ha, ja, då kanske jag till och med vågar hoppas på uppföljaren...

2011 Eisner Awards

Det är sista dagen på San Diego Comic-Con 2011 idag, och det känns ganska relevant att kommentera det litet grann. Som vanligt fick Mike Mignola en del priser (Best Cover Artist och Best Single Issue), eller, det kanske var ett tag sedan han fick the Eisner Awards... senast var dock 2009, men innan det så var det år 2004!
I alla fall, av alla som vann, så är jag speciellt sugen på att plocka upp och bläddra igenom dessa:
"It Was the War of the Trenches", Best U.S Edition of International Material, Best Reality-Based Work
"Locke & Key", Best Writer

"American Vampire", Best New Series

"Daytripper", Best Limited Series