You an' Me, Lord

För att vara ärlig så har jag gått ner mig i något slags ”tyck synd om mig själv”-träsk nu, vilket har resulterat i någon form av nostalgi. Jag minns saker, jag värderar känslorna över det jag minns, för att sedan romantisera allting! Som när jag var jättesjuk i influensa och fick min far att köra mig ner till byns enda bokhandel (som även var byns bibliotek), för att köa till nya Harry Potter-boken (vilken det faktiskt var minns jag inte, men anta någon gång mellan 2000-2001). Det var en vardag klockan 09.45 och alla andra barn var i skolan, och där stod jag med mörka ringar under ögonen och droppande näsan, kraxande som en kråka till min far om hur FANTASTISKT det var! Jag tog den översta boken ur den lilla högen, staplade fram till kassan och åkte hem i världens mest lyckliga feberrus (bokstavligen). Så, med det vill jag presentera min relativt nya knogtatuering: dödsrelikerna. Jag har alltså gått ner mig i träsket så pass mycket att jag tatuerat en Harry Potter-symbol på knogen. När jag var full och glad och satt i ett kök hemma hos en väns mamma (den ser alltså ut lite därefter, men jag tycker det är ganska charmigt).
Men annars då, när jag inte romantiserar mina Harry Potter-drömmar eller läser om Narnia-böcker och avger omedvetna pip av lycka? Då har jag läst Garth Ennis ”Just A Pilgrim”, som kan få representera det mer misärabla i mitt ”tyck synd om mig själv”-träsk. När jag mest känner mig jävligt stagnerad och trött på all jävla skit, att vara vuxen och byråkratisk med hundra-miljoner viktiga papper – Då plockar jag fram ”Just a Pilgrim” och ”Just a Pilgrim: Garden of Eden” och ligger och småler till den post-apokalyptiska värld som vår hårdhudade protagonist Pilgrimen lever och färdas i. Han muttrar religiösa budskap, skjuter allt som inte är med honom och definitivt allt som är emot honom. Serien är som vanligt när det gäller Ennis, sjukt deffad med one liners och svår svart humor. Den innehåller kannibalism, religiös fanatism, steampunk pirater, zombies och mer western än Preacher någonsin hade. Att tidningen sedan är späckad med kända namn från serievärlden såsom Carlos Ezquerra (Judge Dredd) som har illustrerat, Jimmy Palmiotti (Jonah Hex) som redaktör, förord av Mark Waid

(The Flash, Captain America) och massor av cover-omslag inne i boken av massa olika illustratörer OSVOSVOSV!!! borde övertyga de väldigt få som fortfarande tvekar till de här albumen. Vilket måste vara sjukt konstiga människor.
Nu tänker jag plocka upp Ghost World och dyka djupare in i träsket; för är det en kultförklarad seriebok som verkligen tilltalar den halvmorbida, lite udda ungdomen med sin svarta humor och intelligenta dialog så är det väl Daniel Clowes mästerverk. Precis vad jag behöver. Nu ska jag gå och sätta mig i ett hörn, säga sarkastiska saker till min uppstoppade papegoja och dricka svart kaffe med solglasögon inomhus.