Marvel vs. Capcom 3: Enter Captain America!

Steve Rogers är en amerikan med stor patriotisk anda, så när USA blev involverad i andra världskriget så ville han inget annat än att tjänstgöra för sitt kära hemland. Problemet var dock att armén inte riktigt var intresserad av en liten, spinkig man med astma, som precis hade hoppat av konsthögskolan. Men detta stoppade inte Steve. Istället åkte han mellan olika städer och sökte till militären i olika namn. Trots att han blev nekad så fick doktorn Abraham Erskine ett intresse för Steve och beslutade att göra honom till en kanditat för "Super Soldier Serum". Efter att ha visat sig ha en väldigt ödmjuk personlighet så fick Steve Rogers chansen att bli den första personen att testa på "Super Soldier" serumet som sedan förvandlade honom till hjälten hela USA skulle hurra för - Captain America.

Om du är ett fan eller bara har läst Marvel under en längre tid, så har du nog redan koll på den serum-pumpade, patriotiska och älskvärda Captain America, vilket också av min egna erfarenhet kan vara ett problem. Bara när man nämner hans namn så kan man se på de flesta att de tänker "usch, han är så löjligt patriotisk", vilket jag inte riktigt håller med om. Jag säger inte att Captain America inte är patriotisk, bara att han inte är så illa som folk verkar vilja påstå. För trots att han är starkt patriotisk så älskar han inte USA blint; det handlar mer om hans starka värderingar om vad USA borde vara och att han gör allt för att komma dit! Han älskar sitt land, men han vet dess brister precis som han kan se potential i det. Under seriens gång kan man ett flertal gånger se honom prata om USAs brister, men också att det behövs en ikon, någon att se upp till, för att kunna bättra det. Capt. America har bestämt sig för att ta på sig denna roll (med väldigt olika resultat).

Det jag gillar bäst med Captain America är att han är en sådan karla-karl! Inte nog med att han är fysisk perfektion av en människa; han är även bra med kvinnor, kan ett flertal olika kampsporter, fantastisk strateg och har karisma så det smäller om det! När han ger sig in för att göra något så gör han inte det på något annat sätt än helhjärtat. Trots allt beröm så har det aldrig riktigt stigit honom åt huvudet och han håller fötterna på jorden, så med allt detta kan nog de flesta känna igen sig lite i honom. Inte för att vi nödvändigtvis vill vara just honom, men för att vi någon gång har tänkt att vi vill vara "perfekta".

Han är, enligt mig, det bästa exempelet på att en Mary Sue-karaktär faktiskt kan vara underhållande i en story.