10 februari 2012

Det mörka hotet hotar mig igen

Jag minns tydligt var jag var när jag såg "Stjärnornas Krig"-trilogin på VHS för första gången. Hemma hos min kusin Mia och hennes familj i Lidköping någon gång under 80-talet, ihopkrupen i tv-soffan, med ögon stora och glansiga som två stora nydiskade tallrikar.
Jag var helt trollbunden och betagen av den enorma värld som öppnade sig framför mig. Stormtroopers, små ludna Ewoker, Jabba the Hutt:er och laserskimmrande svärdfighter i olika färgglada explosioner förföljde mina drömmar natt efter natt. Ett bra tag var jag övertygad om att 'kraften' faktiskt existerade och att jag med endast en tanke faktiskt kunde förflytta saker omkring mig. Satt i timmar och stirrade på glaset med mjölk på bordet, fokuserade och tänkte att "Åh, visst rörde det sig! Jo, det rörde sig! Visst gjorde det! Nej...".
En ständig känsla av utanförskap under uppväxten ledde till en ganska hängiven flykt in i fantasins värld. I mina tankar var jag speciell och utvald och skulle, precis som Luke Skywalker, snart få erfara vilka krafter som dolde sig i mitt undermedvetna.
"Star Wars"-leksaker, -godis, -affisher och diverse samlarprylar ur George Lucas enorma franchise prydde mina väggar och hyllor under tonåren och hängivenheten var närmast en besatthet. Jag kunde namnge precis varje karaktär, varje skådepelare, varenda planet eller föremål som hade med filmerna att göra.
Då det blev officiellt att en ny filmtrilogi var under produktion var jag lika förväntansfull som ett efterblivet barn inför påskafton! Min värld, världen som George Lucas målat upp åt mig med Han Solos manliga charm, Obi-Wan Kenobis visdom och riddarmoral, mystiken kring den fräcka prisjägaren Boba Fett, samt mycket mer, skulle snart få färgläggas ytterligare.
Året var 1999. På något vis, jag minns inte hur, så hade jag fått tag på en VHS-piratkopia av "Star Wars Episode 1 - The Phantom Menace" textat på thailändska. Det här var någon månad innan biopremiären och jag kunde absolut inte bärga mig, köttade igång filmen och blinkade nog inte en sekund på 2 timmar och 16 minuter.
Tortyr. "Vad fan var det här?!", tänkte jag med en katatoniskt gapande mun. Det kändes som att någon våldtagit mina ögon och exkremerat på min hjärna - det här är en film om en söt liten snorunge som jag våldsamt vill stampa ihjäl med mina 16-åriga fötter! En film om hans komiska jamaicanska vattenödlevän som jag vill dissekera till oigenkännliga pixlar! Det här är en film om hur de båda tar sig från den ena CGI-animerade planeten efter den andra i sällskap utav Ewan McGregors sämsta rolltolkning någonsin! Fullständig tortyr!!!
Jag packade ihop tre bananlådor och ett par kassar med samlarprylar och sålde för 2000 spänn, barndomen var över. Den dog med Anakin Skywalkers naiva leende (Darth Vader ler ALDRIG).
2012: Nu är det alltså åter dags för Episode 1 att nå bioduken och ni undrar såklart vad jag tycker och tänker om detta? Jo, eftersom jag är en odödlig optimist så tänker jag att "YES! Som jag längtat! Nu kan jag än en gång få uppleva hur mina barnsben blir lemlästade!" och den här gången i 3D...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar